Fölenesonen som fick igenom att män och kvinnor ska ärva lika.
Har du hört talas om Ephraim Larsson? Inte? Ändå är han en av författarna till en för kvinnor väldigt viktig historisk reform. Lagen om att män och kvinnor ska ärva lika, som blev lag 1845. Jag brukar kalla Ephraim för släktens första feminist. Hur det ligger till med den saken, vet jag inte, men han är ändå en viktig figur i historien. Ephraim Larsson – min farmors farmors morfar eller också min farmors mormors farfar.
Ephraim Larsson
Född 1787-09-16 i Hovmansgården Fölene
Källa: Herrljunga (P) C2, Sida: 157
Död 1862-12-01 i Hovmansgården Fölene
Källa: Herrljunga (P) E:2 Sida 359
Från Herrljungaboken: gammalt och nytt från Herrljunga, Tarsled, Remmene, Fölene, Eggvena och Bråttensby socknar som nu utgör Herrljunga köping från 1958, sidorna 347-349:
År 1814 invaldes Larsson i häradsrättens nämnd. Han var då 27 år gammal. Vid riksdagen 1817-18 utsåg Kullings härad till riksdagsman i bondeståndet nämndemannen Ephraim Larsson från Fölene. Det är påfallande huru ofta bondeståndets riksdagsmän togs ur ”nämndemansfrälset”. Oftast var över hälften av ståndets ledamöter häradsdomare eller nämndemän.
Efter 1818 återtogs emellertid representantskapet för häradet av Anders Danielsson, Bondarp. Denne bondehövding var dessutom vald av 26 andra härader och innehade då ensam omkring 75 av hela röstetal i bondeståndet. Först efter Anders Danielssons död 1839 blev Ephraim Larsson åter riksdagsman. Vid riksdagarna 1840-41, 1844-45 och 1847-48 representerade han Kullings, Gäsene och Ås härader samt vid riksdagarna 1850-51 och 1856-58 var han vald av Kullings, Ale och Vättle härader. Till riksdagen 1853-54 blev han icke vald.
Han framförde en mångfald motioner. I flera av dessa föreslog han lättnader av en för den tidens bönder kännbar pålaga, nämligen roteringen. Såväl hans första motion vid riksdagen 1817-18 och hans sista vid riksdagen 1856-58 gällde ”den för många orter men i synnerhet för min, ytterst viktiga frågan om jämkning i roteringsbördan”. Av innehållet i dessa motioner förstår man, att Ephraim Larsson var anhängare av den åsiktsriktning, som ville bibehålla naturahushållet då det gällde försvaret. Någon minskning av roteringsbesväret blev det emellertid ej förrän år 1885, då dess uppskattade värde minskades med 30 procent. När indelningsverket slopades 1901 kunde hela roteringsbesväret avskrivas.
Vid riksdagarna 1840-41 och 1844-45 motionerade Ephraim Larsson och Per Claesson, båda från Älvsborgs län, jämte skaraborgaren Johannes Andreasson om lika arvsrätt för man och kvinna. Motionen var skriven av Carl Hasselrot, son till kyrkoherden i Särestad, professorn och teol. doktorn Mathias Hasselrot. Vid dessa riksdagar var Carl Hasselrot notarie i lagutskottet. Vid båda riksdagarna antogs förslaget av de tre ofrälse stånden men avslogs av adeln. Mellan de båda riksdagarna hade Oskar I efterträtt sin fader, och han sanktionerade lagförslaget den 19 maj 1845, och därmed hade man och kvinna lika rätt till arv – en lagreform åstadkommen av västgötar.
En fråga, som Ephraim Larsson återkom till i sina motioner är rusdryckslagstiftningen. Vid denna tid var visserligen husbehovsbränningen tillåten men med vissa inskränkningar. Vid riksdagen 1817-18 motionerade han om, att brännvinsbränningen skulle tillåtas året om, och vid påföljande riksdag föreslog han, att förseglingen av brännvinspannorna skulle upphöra. Ephraim Larsson, liksom det stora flertalet ledamöter i bondeståndet såg i husbehovsbränningen en gammal rättighet, vilket det gällde att slå vakt om. Att skapa en ”brännvinsaristokrati”, genom att beröva de mindre jordbrukarna bränningsrätten ville de ej vara med om. När husbehovsbränningen icke desto mindre avskaffades vid riksdagen 1854, skedde det genom en orädd handling av ståndets talman.
Bland Ephraim Larssons övriga motioner kan nämnas: Lämplighet och duglighet bör vara utslagsgivande meriter vid tillsättande av tjänster. Bränntorv borde utan avsyning få tagas på häradsallmänningar. Anslaget till Kungl. Teatern (Operan) bör slopas. Kronoparken Edsmären bör få utnyttjas såsom betesmark. Nedsättning av räntan och övergång från halv- till helårsbetalning. Självavård åt rallarna för mildrande av dessas vilda och ogudaktiga leverne samt förslag av järnvägsbyggena borde utföras av militärer. Plantering av skog på Svältorna.
Ephraim är också nämnd i Dagens Arena om Den svenska slavhamnen
